Sånt som händer omedvetet…

För ett ögonblick blev jag lite rädd för att mina onda handleder på något sätt skulle leda till att jag omedvetet börjar ta avstånd från sådant som gör dem ännu ondare. Typ ashtanga. Huu! Hemska tanke! Jag vet inte. Jag tror inte att fallet kommer att bli så. Jag besökte läkare i just detta ärende idag. Ville åtminstone ha en säker diagnos. Och det fick jag. Precis som jag själv trodde så har jag två fina ganglion i handlederna. Ett i vardera. Ja, -fina. Den unge doktorn använde uttryckligen ordet ”kauniita” (vackra), vilket dock inte beredde mig någon särdeles stor tröst utan enbart framkallade lite snuskgubbe-känslor (trots att den unge herr doktorn bergis var fem år yngre än jag).  Hur som helst, det är så att ledvätska av någon anledning sipprat  ut från båda mina handleder och skapat två ”gel”-fyllda knutor mellan handledsbenen. Knutorna är täckta av senor, vilket gör att de ser aningen större ut än vad de egentligen är. Den unge doktorn menade att de troligen är för små för att punktera, och dessutom för mjuka. Jag skulle återkomma då de blivit större och fått en hårdare yta. Tills dess får jag hålla till godo med värken eller låta bli att sätta vikt på handlederna. Här låter vi knappast bli något sådant, eftersom det skulle betyda slutet för alla nedåtvända hundar och utpluti (bland annat). Och eftersom smärtan kommer och går som den vill så fortsätter jag som förut -tränar då det går och låter bli då det inte går. Lätt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s