Acro och vänner.

Oj. Om jag var jättetrött igår är jag jättejättejättetrött idag. Acroyogan igår var verkligen rolig. Vi började med två timmar thaimassage och fortsatte eftermiddagen med renodlad acro. Acroyogan på Studio 8 höll en viss högre nivå än den på WYC för en vecka sedan. Men det är klart, dom har regelbundna veckotimmar i acro. Det har inte vi. Gjorde acroserier som jag aldrig i mitt liv hade kunnat tänka mig att jag skulle kunna genomföra. Har ont i dom konstigaste av muskler idag, samt att höftbenen och axlarna minsann fick sig en rejäl omgång. Tror det kräver en viss regelbundenhet i acroträningen för att inte få väldigt ont dagarna efter. Jag klagar dock inte. Det är en fin smärta. Fina minnen.

Lyckades klämma in extremt många kompisträffar under mitt dygn i Hfors. Mycket lyckat på alla sätt och vis. Och vet ni, jag börjar bli lite kär i Helsingfors… En otroligt fin stad med otroligt fina människor. Faktum är att Helsingfors är den stad i världen där jag har allra flest goda vänner, så det är inte utan att det gör lite ont i hjärtat att åka därifrån.

Annonser

10 tankar om “Acro och vänner.

  1. nej herregud, sådär kan man bara känna när man sällan besöker det stället, det är en illusion som induceras av att träffa gamla vänner efter en längre tid, det är inte staden som är fin. bodde där i tio år och jobbar ännu där, ett förfärligt ställe för själen. essensen av helsingfors är mannerheimvägens gråa, tunga, ständiga trafikflöde och mänskor med nollställda miner som skyndar över gatan från shoppingcenter eller varuhus till nästa med händerna fulla med plastpåsar med märkeskläder i.

    kylan i vinden som drar mellan de trista betongkolosserna, blickar som riktas ut i tomheten eftersom ingen ser på varandra i helsingfors. den enskilda mänskan känsla av att inte vara nånting eller någon i massan.

    • Åhå? Det här satte minsann fyr på deb! Då jag tänker ‘Helsingfors’ så tänker jag vackra hus och gator i Ullanlinna och Rödbergen. Vackra människor. Och sol. Du menar att jag är förblindad av kärleken till mina gamla vänner?

  2. ulrikasborg och rödbergen – vem har väl råd att bo i dom stadsdelarna i längden? det sanna helsingfors lär man känna när man har en halvtimmes bussresa till jobbet och bor ute i öster eller uppe i norr.

    och förstås, det malande, tunga, ansiktslösa sorlet på gatorna i shoppinghjärtat kring stockmann och forum. mänskorna är vackrare annastans och solen skiner ingenstans kallare än i helsingfors.

    • Jag lever gott på min bild av Helsingfors. Jag kommer knappast ändå att flytta dit på riktigt. Någonsin. Så jag behåller min dröm om en fin etta med högt tak på Fabriksgatan. Drömmar gör livet roligare. Amen.

      Jag beklagar att du int tycker om huvudstan vår. Och att du ändå måste vistas där så ofta. Hoppas din situation ändras så småningom!

  3. Åh acro, det hade jag verkligen velat testa någon gång. Det verkar så himla skoj! En får kanske ta sig ner till Stockholm någon gång, här i Umeå finns det inte heller.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s