Ensamtidschmensamtid.

Då jag kom till Göteborg för två månader sedan hade jag redan en handfull vänner i stan. Det var lite oklart huruvida jag skulle verka för att få ännu fler vänner eller om jag skulle nöja mig med de jag redan hade och istället ta detta som nån sorts ensamretreat, kanske den sista jag får i detta livet på jorden. Att jag skulle bonda med mina fellow Erasmus-studenter (vilka i mina föreställningar är 19 år och brunstiga italienare) kändes dock föga realistiskt. Nåväl, jag gick nog aldrig riktigt in för det där med nya vänner. Ja, jag vet, skittrist. Jag är de facto den utbytesstudent som jag själv skulle ha fnyst och himlat med ögonen åt för 10 år sedan. Eller kanske bara 5. Får bara konstatera att man förändras. Inte så att jag skulle vara asocialaste djuret i skogen, men ändå. Nu har jag alla mina spelbrickor i Vasa och vill allra helt tillbaka dit så fort som möjligt och sätta livet i rullning där.

Hur som helst, jag har totalt grötat ner mig i min ensamhet den senaste veckan. Mycket för att jag haft en del lediga dagar. Det enda jag gör är att sova, äta, gå på stan eller sitta vid mitt skrivbord. Allt i all ensamhet. Igår var en fruktansvärt deppig dag som mynnade ut i en alldeles fruktansvärd natt med bara lite på tre timmars sömn pga ont i magen, hjärtklappning och allmän livsångest. Och DÄR gjorde jag en studs på botten. Nej vet ni vad, det får va slut på all självömkan. Det bestämde jag ungefär 2.30 inatt där jag låg sömnlös med stora mörka nattankar. Så, istället för självömkan bytte jag ut tankarna mot något mer konstruktivt. Gjorde en massa konkreta beslut. Som till exempel att jag nu varje dag (med väderreservation) skall gå av spårvagnen vid Stigbergstorget om kvällarna och gå de sista fem hållplatserna hem. Dessutom skall jag sluta dricka så himla mycket Cokis Zero. Godis ska jag också dra ner på. Samma med alkoholen. Nu varken äter jag några mängder med godis eller dito alkohol, men ändå för mycket för vad mitt psyke känner sig bekvämt med. Sånt svullande föder bara mer självömkan hos mig i längden. Mina skolarbeten ska jag också ta tag i. De ligger och skaver så det går hål på samvetet. Så himla onödigt. Ja. Det var väl typ dom förändringarna jag slog fast där på morgonnatten. Känns himla bra. Idag känner jag mig lyckligt lottad för att jag fått chansen att bo i Göteborg ett tag. Och göra praktik med himla fina människor med himla fina yrken. Idag känner jag att de tre veckor jag har kvar här är en mycket kort tid, till skillnad från igår då de kändes evighetslånga.

Är sjukt nöjd med min bottendipp och studsen tillbaka upp. Behövs nog ibland. Är man så stark så man klarar av att ta sig upp från sina dippar för egen maskin så ska man banne mig ta vara på det också! Ja. Något ditåt.

 

Edit:

Så bestämde jag mig också för att sluta spela det där gudsförgätna Bingo-spelet på Facebook. Detta har slukat mig totalt, på ett väldigt maniskt sätt. Obehagligt. Har lagt av med detta nu. Slut.

Annonser

En tanke på “Ensamtidschmensamtid.

  1. Känner igen mig SÅ mycket i både att studsa på botten (och sedan studsa upp igen) och ditt inlägg och HSP. Senast här om dagen hänvisade jag till att jag är en HSP i ett samtal med en vän. Så du är inte ensam! Hör av dig om du vill på mailadressen jag lämnat om du vill slippa ensamheten en stund 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s