Bröst.

20120411-165315.jpg

Haha. Gjorde nyss lustigaste tricket! Ville ge er en liten uppochner-bild. Står ofta på huvudet nu nämligen. (Mmm, en sån period nu igen.) Placerade iphonen framför ansiktet och tryckte på avtryckaren med näsan medan jag stod på huvudet! Wooh! Duktig näsa! Detta blev ju inte så bra dock. Det enda som syntes var mina uppochner-hängande bröst. Fail. Vanlig bild här istället, varsågoda. Puss.

Trauma.

Jag gick på obduktion i förmiddags. Har mått illa sedan dess. Det var det mest groteska jag någonsin upplevt. I hela mitt liv. Och då har jag ändå levt några år. Med facit i hand anser jag att det inte var värt det. Jag erhöll inte så mycket ny kunskap att det skulle väga tyngre än den känsla av olust hela grejen lämnade efter sig. Känner mig ganska mörbultad. Inte så att jag inte kan tänka på annat. Inte så. Men det är något i magen som stör. Kan inte tänka mig att någon skulle vinna på att delta i en obduktion, såvida man inte specifikt ska börja arbeta med att gräva i andra människor. (Vilket jag visserligen ska göra i framtiden, men jag kommer ju ändå att gå in genom redan existerande kroppsliga kaviteter.)

Obehagligt. Åh så obehagligt.

Täppt näsa?

Lustigt. Man kunde ju logiskt nog tro att ett snorigt huvud inte drar så många fördelar av att vara upp och ner, men det gör det. Mina bihålor är lindrigt sagt lite stinna just nu. Efter att ha suttit i soffan så lite som en halvtimme kan jag inte andas genom nåndera näsborre. Då ställer jag mig på huvudet en minut och sköljer därefter näsan med min näshorning. Och tadaa: öppet som 7/11!

Spagatet.

Jo du förresten, det där nyårslöftet om spagat… Jag tror jag börjar vara där så småningom. Har faktiskt övat som galen de senaste veckorna. Med resultat.

Nu cyklar jag iväg på veckans yin och börjar träna på splitten.

Flyt.

 

Tatueringen.

Firar ledigheten med att ligga i sängen och googla tatueringsinspiration. Håller dock på att gå i bitar av allt velande fram och tillbaka. Beslutsamhet har aldrig hört till mina starka karaktärsdrag. Tyvärr. Börjar nu fundera huruvida jag verkligen vill ha OM intatuerat. OM:et skulle symbolisera min relation till yogan och det andliga i mitt liv, men har jag rätt att ”sno” denna symbol och ge den en egen mening? Har jag? Vill jag? JAG VET INTE! Suck. Jag kreverar.

 

Tatueringen.

Jo förresten, jag var inne på min tatueringsstudio idag. Jag säger ”min” för att jag gjort en del ingrepp där tidigare. Hur som helst, tatueringsmannen var inte på plats, men dock hans fru (som också råkar vara yogalärare på wyc). Vi funderade kring mina visioner och hon gav mig en hel del nya idéer. Men kära nån så svårt det här är!!! Jag är så sjukt rädd för att det inte ska bli som jag vill. Att jag inte ska bli nöjd. Min uppgift är nu att googla bilder som är ”jag”, printa och föra till studion,  så att tatueraren får en idé om vem jag är och hur han ska skissa upp min tatuering. Fick omedelbar identitetskris.

Vem är jag?

Hjälp.

2012

Alltså, jag kommer inte alls ihåg ifall jag skrivit något om mina mål för detta år här. Har jag? Känns obekant i detta forum. Ok, so far tre saker: jag ska läsa två böcker av Dostojevskij (Brott och straff och Bröderna Karamazov), böcker av åtminstone tre aktuella finlandssvenska författare samt att jag ska kunna gå ner i spagat innan årets slut. Känns sannolikt. Nu, hur som helst, har jag blivit alldeles besatt av spagatet (Böjs hur?). Tvingar mig ner i tid och otid, överallt. Det är skönt, men gör tillika så satans ont. Jag räknar dock med att ontet skall avta så småningom. Jag är just nu ca 15 cm från golvet med mitt skrev. Getting there… Återkommer då jag ser något sorts framsteg.

Splitten tar jag nästa år.