Favorithögtiden!

Jaaaaaaa!!!!!!! Nu är det valborg!!!!! Äntligen! Eftersom jag i skamligt många år tillhört den studentikosa delen av befolkningen så har jag väl inrotade valborgstraditioner i min kropp och mitt sinne. Ballonger ska det vara! Och serpentiner och skumppa och sång och färger färger färger. Och pur GLÄDJE över att våren är här och att vi alla lever och mår bra! Känns visserligen konstigt att fira i Vasa, där studenttraditionerna inte är lika hc som i Åbo, men det blir säkert bra ändå! Ikväll ska jag gå på en stor valborgsmiddag där jag inte känner så rysligt många människor, så jag boostade min sociala sida till max i morgonens meditation. Jag brukar dra fördel av min morgonmeditation på det sättet. Jag hittar på ett mantra som stöder mig inför den stundande dagen. Idag är nyckelorden kärlek, glädje och öppenhet. Här några bilder från förra årets valborgsfirande tillsammans med mina fina vänner i Åbo:

Ha en underbar valborg! Må solen lysa över din bleka vinterlekamen! Puss och kram!

Stor dag! STOR dag!

Efter förmiddagens vinyasa flow duschade jag och ställde mig i ordning på allra bästa sätt. Fixade håret och satte på lite spackel. Drog sedan på favoritklänningen och begav mig iväg till stadshuset för att avlägga min röst. Vi har valdag i Finland idag. För att göra det än mer högtidligt lämnade jag cykeln hemma och gick istället till fots. Det heter ju att man ”går till valurnorna”. Även om jag inte är så rysligt politisk av mig så hyser jag största respekt för dylika demokratiska val. Jag kan inte i ord beskriva hur tacksam jag är över att ha möjligheten att få rösta. Dels med tanke på att det i mitt lands historia inte alltid varit en given självklarhet, och dels för att jag är medveten om hur infekterat ett politiskt val kan bli i länder som inte har samma förutsättningar till trygghet och fred som vi har här. Jag vill verkligen fira idag. Jag är så tacksam. Och det tycker jag att du också ska vara! Jag önskar dig en fantastisk valdag! (Är du sverigesvensk så får du ha en skön söndag! En helt vanlig, men ändå fantastisk!)

Det var något nytt!

Nej dra mig baklänges på en liten  vagn! Ikväll upplevde jag något som jag nog aldrig aldrig aldrig tidigare upplevt, och kanske inte riktigt trodde jag skulle få uppleva heller… Grejen är den att jag lite smått börjat springa nu efter vårens ankomst. Det har varit lite lagom motigt och smärtsamt, och det förvånar mig ju verkligen inte, eftersom jag alltid levt i tron om att min kropp helt enkelt inte är gjord för att springa. En sommar i mina tidiga 20’s sprang jag regelbundet, men kan inte komma ihåg att jag någonsin upplevt den eufori jag ikväll var med om. Jag springer förståss inga långa sträckor. Och snabbt går det ju inte heller, men jag springer! Och ikväll, vetni, sprang jag hela min 4-kilometersrunda! Sprang! Fyra kilometer! I sträck! Och inte nog med det -jag blev ju knappt trött! Och inte nog med det -i ett skede blev jag så galet lycklig att mitt springande förvandlades till någon sorts ryckig fjolldans. Haha. Oj så roligt det var! Oj så glad jag blev! Och oj så töntig jag måste ha sett ut! Hahaha. Men hey, det bjuder jag på. Jag och Friends-Phoebe.

Nu ska jag mysa lite i tevesoffan innan jag avslutar den här finfina helgen. Det är en bra vecka på kommande! Det är jag helt säker på!

Du är din egen lyckas smed.

Jag har på senaste tiden funderat mycket på det här med lycka och varifrån jag vill att just min lycka kommer. Jag kan ärligt säga att jag dom senaste 10 åren varit lycklig i min kropp. I mitt eget sällskap. Däremot har jag i princip alltid också varit den största missbrukaren av yttre lyckobringande faktorer, speciellt materiella faktorer. Kläder, parfymer, inredningsprylar… Jag har velat omge mig med det vackraste och det mest väldoftande, med andra ord har jag hängt upp en stor del av min lycka på sådant som i mitt fall kostade pengar. Pengar som jag inte alltid haft. Varpå lyckan blivit lidande. Så olyckligt (och onödigt)!

Nu då jag har styrt om mitt liv lite (mycket), har jag insett självklarheter. Saker och tings förgänglighet. Det ledsamma bakom den exklusiva materiella lyckan. Att förlita sig på lycka som kommer till dig utifrån gör att du ständigt hänger på en skör tråd. En tråd som kan klippas av när som helst. Vad återstår då? Om man låter lyckan bero på konsumtion så blir man väl aldrig tillfredsställd. En droppe blir en pöl blir ett dike blir en sjö, och slutligen duger inte ens den största ocean… Jag säger inte att jag inte fortfarande kan känna materiell lycka. Jag är bara människa. Jag vet att det är en snabbfix, och medvetenheten är min sköld.

Jag tror starkt på att söka lyckan inuti mig själv. Målet är att bygga upp ett aldrig sinande förråd av lycka. Ingen kan ta ifrån mig vad som finns i min själ. Om jag är tillräckligt trygg i mig själv vågar jag förlita mig på att jag alltid kommer bära lyckan med mig och jag behöver aldrig vara rädd för att falla utanför lyckans gränser. Att bli så trygg i sig själv är en enorm prestation. Jag är nöjd om denna trygghet manifesterar sig på min dödsbädd. Allt tills dess är en resa och ett sökande. Bit för bit bygger jag upp min alldeles egen lyckokälla. För ett år sedan hade jag inte haft en enda tillstymmelse till aning om hur detta skulle gå till. Nu har yogan visat mig på rätt väg. (”Do you practice and all will come”, som Guruji säger.) Min uppgift nu är att gå längs med min inre landsväg och plocka lyckoblommor längs vägrenen. Blommorna planterar jag inuti mig och väntar på den dag de täcker hela själen.

Tills dess kommer jag ibland tillåta mig äta en big mac för att nå tillfredsställelse för 3 minuter. Köpa en tröja och känna glädjen i nyhetens behag i 3 dagar. Pynta min balkong för att njuta i 3 sommarmånader. För när allt kommer omkring så kan man ju inte sitta och meditera och vara introvert dagarna i ända. Nej, det som känns rätt för stunden skapar oftast glädje i längden. Njut just nu! Det spelar egentligen ingen roll vad DU gör, sålänge du är lycklig och inte skadar dig själv eller andra på vägen. Ha en bra dag alla!!!

Bilden är Jonas Plats’.

Min kropp är sjuk, men mitt hjärta lyckligt.

Fast allt är väl ändå relativt. Min kropp är inte sjuk som i sjukdoms-sjuk, utan bara som i stor fysisk ansträngning i två dagar-sjuk. Men det är skönt tillika. Har skyfflat ner mängders mängder blöt snö från mina föräldrars hustak (igår) och skidat några kilometer i fem nummer för stora skidskor (idag). Har njutit av mat och ljus här hemma på gården. Rekreationen vet inga gränser. Jag är så oändligt tacksam för att jag har ett hem på ett sånt här vackert ställe.

Korvgrillning ute vid gamla stugan idag.

Jag trodde inte på sportlovet.

Kära nån vad jag njuter av sportlovet. Jag, den stora skollovsskeptikern. Jag var så sent som förra veckan av den åsikten att dylika skollov är för grundskolan, och även om jag till viss del har kvar den åsikten så måste jag ändå medge att ÅH vad det här är en skön vecka. Inga förpliktelser. Inga måsten. Bara jag, jag, jag. Än mer glad blir jag över det faktum att jag faktiskt lyckas njuta här och nu utan en massa ”borden” svävande över mig. Dessa ”borden” har en tendens att smyga på speciallt då solen skiner. Jag borde gå ut. Jag borde inte sitta inne denna perfekta sportlovsdag. Men nej vet ni vad, jag har lyckats med konststycket att tillåta mig själv ligga i sängen med en bok fast solen skiner ute i vårt vackra vårvinterlandskap. Jag är stolt över mig själv. Jag älskar solen, men jag är trots allt min egen lyckas smed. Inte solen, inte snön, inte termometern och inte något annat heller. Det är en fantastisk insikt som gör mig stark och lycklig inuti.

(Fast jag måste medge att mina tre stygn på axeln funkar som argument för att hållas lugn och stilla i sängen, trots solens strålar. Stygnen i fråga gör mig inte desto mer invalidiserad, men dom finns där, och det räcker för mig.)

För ett år sedan hade jag heldagsdejt med solen. Har planerat in en dylik i år igen. Till helgen kanske.

Lyckan i ett hem.

Mitt hem. Min högborg. Min trygghet och min materialistiska lyckas boning. Jag kom nyss hem till en städad lägenhet med kvällssolens skuggor dansande i vardagsrummet. Det som väntar nu är yoga och därefter middag här hemma med klasskamrater. Universum kan konsten att göra en tisdagskväll till allt det där den borde vara.

Jag dansar mig lycklig!

Aaaah danslyckan! -En av de största euforiinjektioner jag utsätter min bleka lekamen för. Har ni provat att dansa er lyckliga? Jag dansar bollywood på måndagkvällar, och jag äääääälskar det! Älskar älskar älskar! ÄLSKAR! Sa jag att jag älskar det? Rörelserna är inneboende i kroppen. Det gäller bara att hitta dom minsta och hålla band på dom mest bångstyriga. Så roligt att jag får dåndimpen. Vi har riktigt roligt tillsammans på måndagkvällar, min kropp och min knopp. Nu är mina fötter svarta som synden, så nu ska jag nog minsann ta en dusch.

Detta är en Wikibild.