En liten måndagssnabbis.

Ligger i sängen och läser senaste numret av Yoga Journal (vars blårosa omslag jag förresten älskar). Mina ögon fastnade på en kundalinikolumn i mitten av tidningen. En reklam av något slag. Det annonseras om gratis nedladdning av en ”Meditation for Trust”. Går genast och kollar in länken. Sätter mig ner i padmasana, blundar och spelar upp wahe guru-mantrat med Nirinjan Kaur. Sjunger med och är helt såld! Åh så fint! Testa här!

Kraftdjur.

Denna fina vän träffade jag på Ta Khmau Wildlife Resque Center i Kambodja för några år sedan.

Tidigare i veckan fann jag mig själv i en diskussion om kraftdjur. Detta tillsammans med en man som för några år sedan hittade sina. Är du bekant med ditt/dina kraftdjur? Eller kraftdjur överlag? Det var inte jag. Jo, jag har hört talas om begreppet, men har nog inte förstått vad det handlat om. Idén om kraftdjur kommer från schamanismen. Tror indianerna har något liknande också. Invävt i oss, i vår identitet, finns ett djur. Eller flera djur. Alla djur symboliserar olika saker. Olika styrkor och olika svagheter. Eller annars bara olika personlighetsdrag. Det gäller att under en sorts guidad meditation göra en resa för att hitta sitt/sina djur. Om man råka ha en schaman i sin bekantskapskrets kan man göra det lätt för sig och låta honom/henne gå i trans och söka upp djuren åt dig. Men nu antar jag att du inte känner nån schaman. Wild guess. Under resan du gör kommer du att träffa flera olika djur. Några fungerar som vägvisare till ditt djur. Ditt kraftdjur är det som kommer visa sig för dig från tre olika vinklar. Easy.

Jag blev plötsligt väldigt intresserad av kraftdjur. Under mina meditationer dyker det ofta upp olika bilder i tredje ögat. Inte sällan ett specifikt djur. Det har aldrig slagit mig att det här kanske inte alls är ett djur som dyker upp av en ren slump. Vill hemskt gärna hitta mitt kraftdjur. Helst nu direkt! Eller imorgon.

Halloween in da house.

Jag berättade väl tidigare att det bor en spökgubbe i vindsrummet i huset där jag yogar och sjunger mantran? Mmm, tror jag gjorde det. Hör på det här: Halvvägs in i kvällens kirtan började en av lamporna i det lilla rummet blinka. Av. På. Av. På. Av. På. Ända tills vi släckte ned och hade dom levande ljusen som enda ljuskälla. Kan meddela att det var fler än jag som tappade hakan och log nervöst mot de andra. Men jojo, det var ju bara ett elfel. Eller?

Kirtan och spöken.

Hade en alldeles magisk kirtan med Wasa Mantra ikväll. Upplevde så mycket energi, så mycket samhörighet och stundvis djupa meditativa tillstånd. Vi var fler än vi någonsin varit, vilket troligen bidrog till den fina atmosfären. Efter att vi gått igenom våra mantran stannade vi kvar ett bra tag och snackade och snacksade. Eldsjälen bakom vår grupp flyttar tyvärr bort från Vasa imorgon, så det var skäl att stanna kvar lite längre idag för att få ut det sista av varandras umgänge (för denna gång). Precis innan vi bröt upp nämnde någon att det spökade i huset där vi håller till. Ja, i huset där Wasa Yogacenter finns alltså. En äldre man som smyger i knutarna. Då jag kom hem kollade jag upp saken i min bok om Vasas spöken, och visst är det så. Husets gamla ägare håller till i vindsutrymmena. Men han lär vara en snäll typ, så det är okej. Annars är jag grymt lättskrämd då det kommer till spöken och sånt. Tål inte mycket av den varan. Därför blev det en lite otäck avslutning på en trevlig kväll då en spökhistoria ledde till en annan och till en tredje och… ja, du vet hur det brukar bli. Nåväl, här hemma känner jag mig trygg. Sätter in ett av mina favoritmantran här under. Den funkar fint som godnattsång också. Så, god natt kära du.

Om min lycka.

Hej. Jag hade några vänner över igår kväll. Det blev ett vinglas för mycket, och nu sitter jag här med bankande huvudvärk. Jag som aldrig annars lider av huvudvärk. Dumt, men mänskligt. Det faktum att jag kände att jag ville dricka alkohol i sällskap av mina vänner igår fick mig att fundera på njutning versus lycka. Detta är något jag funderat väldigt mycket på sedan Dalai Lamas föreläsning för en vecka sedan. Jag har verkligen fått mig en sann ögonöppnare de senaste veckorna i och med att jag läst HHDL’s böcker och lyssnat på honom in person. Har du läst hans bok om lycka? The Art of Happiness? Där skriver han följaktligen en hel del om lycka. Han är övertygad om att meningen med livet är att finna lyckan. Och vet ni, trots en hel del ”ny” ”forskning” kring lyckan som något överreklamerat och sökandet efter lycka som något som framkallar depressioner framom det motsatta, är jag banne mig redo att hålla med Dalai Lama. Jag håller med honom om att lyckan är det yttersta jag behöver, och att ständigt lockas av flyktiga njutningar gör mig enbart förblindad inför sanningen. Tillfälliga njutningar, må det handla om kulinariska frestelser eller materiellt ha-begär, är bogus. Dessa kommer inte föra mig ett steg närmare den faktiska lyckan, om än det kanske ter sig så i stundens hetta. Begär föder begär. Ad infinitum. Det vet jag. Det vet jag verkligen, eftersom jag trots allt är en person med relativt svag karaktär i fråga om materiella egendomar. Men jag är medveten om min svaghet, och jag vill förändras. Förändring sker inte över en natt, och jag oroar mig inte. Jag lutar mig tillbaka och ser med tillförsikt fram emot att notera små, små framsteg i min personliga utveckling. Attitydförändring. Förändring i sättet att tänka och se på saker. På mig själv. På omgivningen. På livet. Medvetenheten om njutningens ställning i förhållande till den sanna lyckan gör det lättare att välja rätt då jag ställs inför olika beslut.

Men du, jag vet också att jag bara är människa. Anspråkslös och okunnig i proportion till de verkligt visa. Det enda jag kan göra är att läsa, studera, ta till mig så mycket kunskap som möjligt. Ta del av de lärdas stora visdom. Och begrunda. Och kultivera de frön som sås i mig. Se till att de en dag blomstrar och blir till min egen visdom. Någonstans har jag läst att ”kunskap förvaltas av hjärnan, men visdom förvaltas av hjärtat”. Jag accepterar min svaghet. Jag accepterar att jag faller för frestelser och tycker mig behöva tillfälliga njutningar och tillfredsställelser.

Jag lever nu i tron om att jag kommer att nå min sanna lycka genom yoga som fysisk träning och yoga som mental träning. Meditation som stillar mitt sinne och ger mig långsiktig tillfredsställelse. Utöver detta är jag redo att träna min medkänsla. Lyckan kommer mig närmare genom att jag delar andra människors lidande och ser till att verka för deras välbefinnande och glädje.*

Ja, det här är min övertygelse just nu. Hur förhåller du dig till din lycka? Tror du att lyckan är meningen med ditt liv? Är du redo att ge upp världsliga njutningar för att nå långsiktig lycka? Skriv gärna mer utförligt i den egen blogg ifall du har en sådan. Jag är så rysligt intresserad (och nyfiken), förstår du.

*Egentligen är allt detta lite motsägelsefullt nu då jag funderar på saken. Jag menar, såväl utövandet av medkänsla som den fysiska och mentala yogan ger ju mig trots allt tillfredsställelse också för stunden, inte bara på lång sikt. Men det är väl just det som är skillnaden. Att äta den där andra kakbiten ger mig enbart njutning för stunden. Imorgon ångrar jag mig och önskar att jag låtit bli. Yogan och medkänslan är aldrig något jag i efterhand behöver ångra, utan de är komponenter som i slutändan gör mitt liv fullständigt i form av LYCKA.

Morgonluft i mina lungor.

God morgon. Märkte ni något speciellt med luften imorse? Det gjorde jag. Tung, fuktig, varm. Alldeles omslutande. Som en kram. Skön, lång och välmenande. Jag klädde på mig tjockt och gjorde en 15 minuters-meditation på balkongen då jag vaknade. Drog till min hundra kilo energi! Kunde ha suttit där hur länge som helst. Det blir en otroligt fin dag idag ska du se. Njut av din lördag kära du!

Påskiten.

Hej käraste! Satt nyss på föräldrarnas nya fina balkong och mediterade till Gayatri-mantrat i allsköns ro. Meditationen fick ett abrupt slut då en svala fick för sig att skita på mitt högra lår. Någonstans tycker jag mig ha hört att det betyder tur att av fåglar misstas för en latrin. Därför misströstar jag icke utan fortsätter dagen glad i hågen.

Ha en underbart vacker augustisöndag fina du!